Visst har du både känt och sagt så? Vissa gånger med en känsla av förväntan och energi, men andra gånger med stressen flåsande i nacken och känslan av otillräcklighet. Det ena lyfter och skapar glädje. Det andra pressar och får olusten att göra sig påmind.
Ofta känns det som att ”det är mycket nu” blir ett sätt att både visa sig och känna sig lite viktig. Att vara någon som är efterfrågad och önskad av andra och där bekräftelsen är den sköna belöningen. Men frågan är om det viktiga i våra liv är att kunna känna sig och visa att man har mycket omkring sig? Är inte det viktiga vad vi gör, inte hur mycket vi gör?
Att bedöma vad andra tycker är mycket eller ej är ofta en spegel av vad vi själva har för syn på det. Vi är alla olika även när det kommer till förutsättningar och förmåga att hantera det som gör att vi känner och säger att det är mycket. Om vi kan skapa energi och driv i ett läge med högt tryck eller om det får oss att känna stress och oförmåga att få rätt saker gjorda. Om det landar i det senare är det lätt att hamna i en dålig spiral där vi dräneras på energi och den berömda ”väggen” riskerar att komma närmare och närmare.
Jag skulle säga att Balans är ordet som blir extra viktigt när vi har mycket omkring oss. Balansen kan handla om saker som är direkt kopplade till arbetet, kraven på det privata planet, dom personliga behoven och det mest troliga en mix av alla tre. Det som idag i många fall är ett aktuellt ämne är den psykiska ohälsan. Jag är ingen psykolog, men jag tror vi är många som kan skriva under på att kravet att lyckas med alla dom här tre områdena och helst samtidigt i många fall sätter balansen ur spel. Inte minst när och om vi jämför oss med andra som vi tycker klarar det bättre än vi själva gör.
När vi hamnar i lägen då ”Det är mycket nu” riskerar vi alldeles för ofta att lägga prioriteringen av oss själva och vårt mående alldeles för långt bak i listan, om det ens finns med. Det vi då glömmer och inte inser är att om vi själva inte får påfyllning, är i balans och mår bra så drabbar det hela vårt liv. Vår närmaste omgivning, arbetet, sociala kontakter etc. Ändå är det så svårt att göra dom prioriteringar som krävs för att återfå balansen och ta den hjälp vi behöver när vi själva inte räcker till. Vi kan kalla det stolthet, envishet, dumhet, oförstånd….ja, vad är inte det viktiga egentligen utan insikten av konsekvensen är det som är viktigt.
När varningssignalerna kommer är det viktigt att vara lyhörd och börja jobba med balansen i livet. Gärna i sällskap med någon vän eller om det känns bättre någon helt utomstående. Har vi hunnit få mycket obalans är det klokt att ta professionell hjälp. Att ta obalansen på allvar och ta ansvar för sin egen situation är inte att vara vek, skör eller egoistisk. Det är att vara rädd om sig och klok nog att tänka att man ska hålla på lång sikt. Både för sig själv och andra! Jag önskar att jag i perioder varit bättre på det…….
Ställ dig själv följande frågor för att ta ansvar för din balans:
– Vad behöver jag för att må bra och vad av det har jag idag?
– Vad behöver jag justera för att må bra själv?
– Vilken påverkan skulle det få för mig själv och min omgivning?
– Vem/vilka behöver jag involvera i mina tankar för att få det att fungera?
– Vilka är riskerna om jag inte gör det jag egentligen inser att jag borde?