Ibland får vi höra att vi ska ”veta vår plats”, eller kanske upplever att någon tar ”för mycket plats”. Båda kan uppfattas på ett negativt sätt, men om vi istället är trygga med att vi vet vår plats och tar plats som bidrar på ett positivt sätt blir det något helt annat.
Många av oss är obekväma med att vara tydliga med att vi vet vår plats. Vilka kompetenser, personliga kvaliteter vi har och hur vi på bästa sätt bidrar med dom. Det är nästan lite fult att ta plats och visa vad vi kan och vill bidra med. Ett exempel på den jante-lag som krymper både oss själva och de sammanhang vi finns i. Det betyder även att dom vi har runtomkring oss och vi själva missar chansen att få slipas mot någon annan som kan utmana, uppmuntra och inspirera genom sitt sätt att vara trygg i sin roll och ta plats på ett positivt sätt.
Men det är långt ifrån alla som är klara över sin plats och på vilket sätt man kan ta plats. Kanske både som människa och i en arbetsroll. Känslan av vilsenhet kryper sig på och kan vara början till att känna oro och ångest över vad man vill, vart man är på väg och vilken mening olika saker i livet har. Det är ingen bra plats att vara på och i förlängningen kan det skapa ohälsa på ett sätt som påverkar oss på djupet. Självklart finns det olika perspektiv och bottnar i detta, men jag tror att det både är det faktum att man har många olika möjligheter att hitta sin plats i kombination med synen på egen förmåga och förutsättningar som skapar ett spänningsfält där osäkerheten kommer in och begränsar oss i tanke och handling.
För att landa i tanke och känsla över sin plats i livet behöver vi känna oss själva och ha en grundtrygghet att bygga utifrån. Det är inte samma sak som att vi ska och behöver veta allt om vad den där platsen innehåller eller är någonstans. Mer som en utgångspunkt och riktning som vi kan sträva emot. Platsen kan vara densamma för oss men skifta över tid. Eller så börjar vi på en plats och det visar sig sedan att vi utvecklas på olika sätt och får nya förutsättningar som gör att vi är på en annan plats efter en tid. Dock är grundtryggheten om vem jag är och vart jag är på väg viktig för att inte tappa fotfästet eller navigera fel.
Om tonen från omgivningen är att vi ska veta vår plats eller tar för mycket plats, är det läge för eftertanke men det får inte styra oss. Det ska snarare ses som en kalibrering av oss själva, en möjlighet till reflektion som kan innebära att vi kan ha anledning att justera oss. Men om vi varit rädda om ingångsvärdet att ha lärt känna oss själva och har grundtryggheten intakt så kan det för vissa uppfattas provocerande och ett mått av avundssjuka visa sig i det att man trycker till genom att sätta in andra i fack och positioner. Om vi är noga med att utgå inifrån med att veta vår plats och hur vi tar plats på ett sätt så vi bidrar kan vi vara trygga. Det i kombination med att vara inkännande och respektfulla för vårt sammanhang och varandra gör att vi kan veta vår plats och också ta plats på ett positivt sätt.
Har du hittat din grundtrygghet och plats?
Eller är det läge att ge dig själv tid och möjlighet att landa i det och ta din plats i livet?