…. men ett starkt ”vi” händer inte utan ett starkt ”mig”.
Att leda andra människor i med och motgång kräver styrka och bra koll på sig själv och vilken värderingsgrund man har för sitt ledarskap. Då är det lätt att hamna i tron om att det handlar mest om ledaren, när det egentligen är en stark ledare som skapar ett starkt vi som gör skillnaden. En stark ledare har nämligen förmågan att förflytta fokus från sig själv till dem man ska leda och känner inget hot från en grupp som utvecklas och växer som helhet och individuellt. En framgångsrik ledare har en stabil och bra bas utifrån sig själv och sin värdegrund och på så sätt skapas en miljö där de man ska leda växer, tar mer ansvar och vågar stretcha sig mot det som är vars och ens potential i den roll och livssituation man befinner sig i.
Det som lätt blir missförstånd hos vissa är att det finns risker i att som ledare vara med och skapa ett starkt ”vi”. Att det skulle äventyra ens roll och position som ledare och att man i förlängningen förminskar sig själv och sitt inflytande. Enligt mig är det ett gammaldags sätt att se på ledarskap. Det är just balansen och insikten om att det faktum att man är en stark ledare inte betyder att man är dominant, exkluderande och sätter sig själv först. Snarare är det så att svaga ledare agerar så. En stark och klok ledare har förmågan att hitta en sund balans mellan sig själv och de man är satt att leda där man vågar visa det man har som styrkor, men också vara medveten om sina svagheter och en ödmjukhet i det. De insikterna skapar en väldig styrka i kommunikation med och ledarskap av andra. Det blir alltså ett starkt ”mig”. Ett sådant ledarskap öppnar upp för dem man ska leda att fungera på liknande sätt. Man använder sina styrkor och är medveten om sina svagheter. Man har inte fullt fokus på sig själv, utan mer vad uppgiften för gruppen är och hur man på bästa sätt kan bidra och stötta för att nå målet och stärka helheten. Man skulle kunna göra en liknelse med en cykelkedja; varje del av kedjan måste var för sig vara stark, men det är tillsammans som den verkliga styrkan och hållbarheten uppnås.
För att klara av att agera på detta sätt som ledare krävs en stabil kompass inombords i hur man ser på sig själv, sitt ledarskap och vilka värderingsgrunder man har. De måste först och främst bottna i ledarens person för att bli trovärdiga i ledarskapet. Här finns det exempel på alltför många som går vilse och skiljer på sig som person och sitt ledarskap. Tyvärr fungerar inte det i längden. Man blir väldigt lätt genomskådad och det blir en jobbig resa att tro att man ska klara av att vara en person som ledare och en som ”sig själv”. Det mest hållbara ledarskapet bottnar inom ledaren själv och visar sig utåt i sättet att vara och leda andra.
Har Du en stabil grund och en kalibrerad kompass för ditt ledarskap?
Känner din omgivning av det och stärker det det ”vi” som gör att framgång nås?