Visst har vi alla suttit i ett första samtal med någon och nästan först av allt fått eller ställt frågan; ”vad jobbar Du med”? Inte någon konstig fråga och självklart en stor del av våra liv eftersom vi tillbringar många av våra vakna timmar på vår arbetsplats. Men är det var vi jobbar eller vad vi gör som är det mest intressanta eller viktiga i relationen med varandra? Är inte frågan vem ÄR Du så mycket mer viktig och intressant!?
Alltför ofta skapar vi oss en bild och bedömer människor utifrån vad dom gör och inte vilka dom är. Ett stort misstag skulle jag säga! Inte alltför sällan misstar vi oss också genom att skapa oss en väldigt klar bild av någon utifrån position på arbetsplatsen, utbildning, utseende, framgång som är synlig etc. Jag tror att vi genom att lura oss själva på det sättet missar otroligt många fina kontakter, utvecklande samtal och spännande samarbeten. Det gäller i arbetslivet såväl som i vårt privata liv. Och i många delar hänger dessa samman i hur vi utvecklas som individer och fungerar i samspelet med andra människor.
Några av de mest spännande och djupa samtal jag haft genom livet har varit med människor som jag vid första anblicken gjort en ”felbedömning” av. Det har varit tillfällen då jag inte varit tillräckligt inkännande och lyssnande, vilket jag skäms för, beroende på att det inte funnits samma förutsättningar och jag kanske inte ”klickat” fullt ut med den jag mött. I båda fallen har jag fått nya insikter och fått insikt i deras liv och syn på olika saker. Samtidigt har jag lärt mig mycket av dessa samtal. Inte minst om mig själv genom att spegla mig i det som sagts och hur det berört mig.
Handen på hjärtat – är det inte just här som vi som medmänniskor, kollegor och ledare så ofta misslyckas. Vi ger inte vissa personer en ärlig chans, för vi har redan skapat oss en uppfattning utifrån vad en person gör eller hur väl den passar in i vår mall för dom som vi ”funkar med”. Livet blir mycket rikare och utvecklande om vi möter varandra där och som vi är. Har respekt för att vi alla har olika förutsättningar, prioriterar olika i våra liv och lägger olika vikt vid olika saker. Vi skulle häpna över resultaten om vi på ett bättre sätt tog vara på varandras kvalitéer! Både för att utveckla oss själva, men också våra olika sammanhang och organisationer.
Just nu är det populärt att prata olika färger för att ”boxa in” våra personligheter. Du kan vara gul, grön, röd eller blå. Och förstår Du dig inte på färgschemat, så är Du ”omgiven av idioter”. Det finns många sanningar i dom modellerna och vissa delar av dessa teorier är säkerställda genom forskning. Men allt kokar ner till en slutsats; vi är människor som möts och ska samverka för både vår egen och andras skull. För att uppnå individuella och gemensamma mål, välbefinnande och samverka på bästa sätt. Oavsett vad så är det enda som fungerar i längden att vara sig själv och vara trygg i att det duger mer än väl att vara den man är. Inte försöka bli accepterad eller älskad för det man gör i första hand.
Så min fråga är; Är Du det Du gör eller den Du är?